Migrerat

Hej, jag bloggar vidare men på ny adress. Så från och med nu ses vi på min hemsida, www.bildochord.se.

Ses där!

Ursviks Ultra

I morse testade jag mina gränser och fann att de ligger bortom beräknat. Efter skidåkningen i Alagna för tre veckor sedan kände jag mig i form. Morgonlöpte lite och blev tillfrågad om jag ville vara med och springa långlopp. Eftersom jag ungefär samtidigt hade beklagat mig över att jag hela tiden rör mig inom min egen komfortzon så var jag tvungen att tacka ja. Så med drygt två veckors löpträning och 1,5h sömn i kroppen körde vi ut till Ursvik vid 02:00 på morgonen. Starten gick 03:00. För mig var det ett mission accomplished bara genom det faktum att jag var där. Kvällen innan sa jag åt Martin att vänta med disken till i morgon. "Varför det, jag har ju redan gjort det jobbigaste, och det var att bestämma mig för att göra det". Så sant och så överensstämmande med så mycket. Att komma till klarhet och beslut är oftast den jobbigaste delen i en utmaning. Loppet gick förvånandesvärt bra. Vi var anmälda i den aningen missvisande "light-klassen" Med light menas att det var "bara" 45km och inte 75km som för de hårda deltagarna. Och för att göra det lite jobbigare - start i okristlig tid och på en bana bestående av isiga skidspår. Första varvet gick som en dans, problemfritt. Andra varvet började benen stumna och inför tredje varvet bytte jag ut "Doktor glas" som ljudbok mot filmmusik från Rocky-filmerna. Ett genidrag. Musiken peppade och jag återfick löpsteget. Uppförsbackarna forcerades med rask gång och sluttiden blev 5h13min. Jag är enormt nöjd, inte främst över loppet som sådant, utan att jag faktiskt tog ett steg utanför min trygga planhalva. Gör det ni med, kicken av att fixa det man tror kommer bli kärvt är enormt belönande.

Fredagkväll i Larsboda

Bra arbetsdag idag. Arbetsdagar då man fotar i bar über är per definition bra. Inte för att det är sommar ännu men för att jag plåtade i ett Hamam. Sedan lite lek med bankman. Kom hem vid fem och tokdog. Martin väckte mig ur något som närmast var att likna koma. Hans var pepp över ett block i Larsboda och en snus fick mig ur sängen och vi drog dit. Kallt om fingrarna men tre fina problem. Och bäst av det bästa, blocket ligger alldeles bredvid cykelbanan så det är upplyst hela natten. Testade vidare med färgfilter på blixtarna, ett tag kvar innan jag helt har fått koll på hur man nyttjar effekten på bäst sätt (så att det förstärker och inte bara blir just en effekt).

26 timmar kvar till vårens stora mandomsprov. Återkommer om detta om jag tar mig i mål, annars förpassar jag det till skamgarderoben för oförverkligade bravader.

Vuxna män leker bäst i underkläder nattetid

Oh, jag öppnade nyss ett litet packe färgade plastfilter som går att sätta framför blixtarna. Martin höll på att klippa håret och fick göra ful frisyr. Klassiskt. Enkelt. Såntdära som är kul att fota och såntdära som man lätt slutar göra när man jobbar med att ta bilder. Slutar leka, tappar intresset för att plåta privat. Önskar skilja jobb från fritid. Och det är ju så fel Fel FEL. Idag har jag lekt (det blir mycket sånt när deklarationstider närmar sig och deadlinedatum över ångesttexter kryper närmare). Men det är så sjukt nyttigt. Jag tycker ofta att man lär sig något nytt varje gång man plåtar utan krav men ändå med ett mål. På uppdrag blir det lätt att man håller sig inom sin komfortzon där man vet att man behagar redaktörerna men kanske inte helt behagar sitt ego. Inget fel med det, men under leken finner man sätt, lär sig tekniker som man kan integrera i sitt professionella utövande. Så tolka nu inte in något om männens utsatthet etc etc. Det här är bara en bild där jag ville se hur färgat ljus fungerar.

*ANNONS*
Nästa fredag 1/4 (första april) kl 18 är det vernissage för mitt livs första utställning. Den kommer att hänga tre månader framåt på Addnatures butik på söder - Högbergsgatan 30 A. Det blir en utställning med visuella argument för förkortad arbetstid. (för er som inte känner mig, det handlar om rörelse i natur, friluftsliv, äventyrsport och vackra miljöer) Jag blir mycket glad om ni kommer dit.
*ANNONS*

Omslagsfoto

Tratten o Finkel har gjort det och nu var det dags för MC Wigs. Plåta i Fruängen. Kallt om fingrarna och hoboelightning i en av tunnlarna. Men det blev kul, lekfullt. Lite småblixtar och lite zoomande i kvällsmörkret.

Victor Engh - hör hans grejer HÄR


Lekte även formgivare...

isigt

Det blåste motvind i Sylarna i helgen. Mer bilder kommer senare.

 

Björn Gund - världens första svenska mästare i skidalpinism

Israpport Vättern lördag 12/3-2011

Sagolik is från Jönköping-Gränna. Därefter skräp.

 

 

 

 

 

 

 

Canidae

Räven han är lurig och en jävel på att klättra. Trevlig snäll och allmänt reko är han med. I söndags tog han med mig till Knutby för att låta mig få smisk av vårens första bouldering.

Hampus Räf

ljus från helvetet

Ni kanske har hört att det kan vara jävligt med blandljus? Känn på den här då. Blandljus från två olika typer av lysrör som flimmrar. Bilderna i serien är just en serie och så fick jag jobba eftersom typ bara en av 4 inte var halvslöjad i grönt. Fånga ögonblicket liksom. Så, lysrörsförsedda källarlokaler kvalar in som ny bottentopp för olustiga fotoförhållanden.

The Fountainhead - Urkällan

Jag har läst en bok och det var en bra bok. Den heter ”Urkällan” (skriven av Ayn Rand). Extremt kondenserat kan man säga att den handlar om  kampen mellan att hålla en kreativ integritet eller att skapa det förväntade. Utveckla eller imitera. Det där är en fråga som är löjligt lätt att välja mellan vid ett middagsbord och ett rent helvete i verkligheten. Gör vad andra vill och du kommer aldrig att få skäll. Gör vad andra vill och du kommer aldrig vara stolt, aldrig imponera och aldrig lyfta dig ur den mediokra medelmassan. Å andra sidan den gamla dängan crash and burn or fade away… Lite så va. Att för att lyfta måste man vara medveten och bekväm med det faktum att det riskerar en totalkrasch. Och just där någonstans i det potentiella rökmolnet ligger den rädsla som utgör de flestas hinder. Tänk om. Och i framtiden. Men, pensionen då? Helvete vad less jag är på det där. På mig själv och många vänner, inte på mig eller dem personligen men det faktum att vi låter oro om att inte räcka till plantera en ångest som gör att vi rättar oss efter en sämre idé. Och jag skyller inte på någon, jag bär det själv och har inga ansatser på att sitta inne på någon lösning. Kanske bara en uppmaning till uppdragsgivare att säga – go crazy, gör vad du vill men det här vill vi kommunicera. Bruset är lik förbannat så stort att katastrofen med det konstiga nästan är omöjlig att uppnå. Och ärligt, så länge något bara är konstigt och inte uselt, är det då inte fortfarande sanslöst mycket bättre än  läskiga komplimanger som ”fint”, ”habilt”, ”mediokert”, ”som vanligt”.

Ni fattar. Här på detta tema från filmatiseringen av boken jag läste. 2.30 uttrycks det jag försöker säga i finare ord.

 

Och förövrigt är jag inne på tredje grymma veckan i rad. Först en kanonvecka då alla jobb gick så jäkla bra och jag hittade tillbaka till den person och fotograf jag vill vara. Sedan en alpvecka med dubbeldump, trötta ben och lite fina bilder. Nu en vecka som jag tänkte ska bli bra mest bara för att ångan är uppe.

Vi tar en bild från veckan som var.

längtar till sommaren

men först en vecka i Alperna, en sak i sänder...

Från sommaren som var, plåtat i Pelvoux.