Huvudet är som jäst deg och jag kan inte med detta publiceringsverktyg och jag svettas som en gris och mina fingrar kladdar på tangenterna

Ammande tiggerska

Lite ben i tunnelbanan

Premium economy, kolla in benutrymmet...

Hurtiga pensionärer i denna stad, stretching i stadsparken.

På väg in från flygplatsen på morgonen.

Utsikt över en riktig groddamm / Algbassäng.

Slutsnus och snömos

Avståndet fram till nästa stol är expeditionslångt. Folk snackar pengar, vilka är dessa som pyntar 5000:- mer för att åka lite glidigare på under tio timmars flygning. Feta? Check! Söner med backslick? Check! Lyckades till och med checka av fördomen om att de som har mycket är mest rädd för att förlora. Lånade en stadsguide av en kvinna som motvilligt la den i min hand efter förfrågan. Efter bara några minuter begär hon att få tillbaka den, pliktläser hastigt och lägger den i väskan. All form av komfort som framför skynket innebar förtogs snabbt av en unge med kolik och tafatt mamma. 20 minuter sömn, kom fram 00:00 svensk tid, 05:00 här, toksnusade upp min dosa och spottade ut den sista prillan i tullen. Speedad av förväntan åkte vi in till stan, hoppade av bussen 100m från där jag senast lagade mina tänder. Tänkte ett återbesök för att ta bort den ruttna smaken i munnen som plågat mig under några månader. Ingen rötter fyllda, helgdag, allt stängt förutom den evigt strålande sol. Hett, fuktigt, snömos i huvudet, inget på plats, prisa gud för iskaffe. Tar kort, känner starkt att jag inte vet vad jag vill, exotism. Konstigt – klick. Annorlunda – klick. Utsatt – klick. Vet inte om det är bra eller inte, för mycket intryck, stannar aldrig till, bara jaktar vidare på nästa. Moskithatten sitter på plats på mitt grötiga huvud. Med kameran hävdar jag min imperialistiska rätt att våldta små barn och tiggare på deras integritet med ett vidvinkligt objektiv. Kanske inte så illa som jag skriver men fortfarande känner jag en bismak av utnyttjande, jag har ju inget högre syfte, inget mål. Spelar det roll? Hursom känns det som att det är dödsstraff här på att inte gå med på att bli fotograferad, kanske det mest lättplåtade land jag varit i. Eller så är det snömoset, fötterna har som trampat vidare neråt efter att de landat. Svetten svider i ögon. Vinterfrisyren var tvungen att dö. Kändes som en pälsmössa. En snubbe i en bod bytte snabbt ner från storlek 4 till 1 på trimmern och nu är jag korthårigare än någonsin. Som en skinhead, eller munk, satt bredvid två munkar på tunnelbanan, det såg nog rätt kul ut. Alla andra grabbar ser ut som något med ambitioner att bli VJ på Mtv, popiga långa frisyrer med hårspännen. Kollade klockan, trodde det var kväll, 1130, fan vad lång dagen blir om man inte sover. Lånade poolen på grannhotellet som är sådär lite löjligt lyxigt med kristallkronor i hissarna. Somnade, klubbad som en säl på femtonde våningen och med grym utsikt över stan. Vet inte var vi är men jag har ett kryss på en stadskarta. Området verkar suspekt, verkar som om vi har hamnade i ett lyxhotellområde omgivet av LOADS av thaimassagepalats som man inte går till för att man har ont i ryggen. Tycker att det är läskigt med tjejer som vinkar, utmanar eller bara frågar om man vill ha massage. Vill inte känna mig som en torsk. Vill inte springa omkring med huvudet mellan benen, rädd för det världen är.
All kärlek till dig älskling, ha det fint hemma.