Internetfrånvaro och blandade tankar (mkt text)
Sorry för den übertokiga redigeringen, jag har inte fattat hur man lägger in bilder på annat ställe än högst upp. Håll ut med mig och ni ska få både fler o större bilder med tiden bara mitt neaderhuvud klickar rätt. Bilder från Thai Lu-by i södra draklandet.
Och här lite friskvård.
Jag och en fransk journalist var och testade lite kinesisk medicin, jag provade koppning och hon massage av blind massör. Effekterna av min behandling är nog mer långvarig, jag gissar en vecka...
Massage
Massören....
Här kommer ett inlägg som skrevs igår (förrgår(?)).
Det har blivit dåligt med inlägg, skyller på hotellens frånvaro av wifi, ett ord man själv bara för något år sedan inte alls visste vad det var för något och idag blir förbannad över att det inte finns på en viss plats.
Innan vi sätter igång, en liten fråga: Är svenskt dasspapper krispigare än asiatiskt eller är det den högre luftfuktigheten som gör att det asiatiska toarullarna känns som tuggat tuggummi när man ska riva det itu? svensk = ritsch och av hyfsat rakt. Asiatiskt = ljudlöst och som min rumskamrat Luca utrycker det; ”som sockervadd hela skiten”. Kläm på den.
Nu till dagens, veckans, årets och mitt livs största idrottsliga händelse. Jag vaknade i morse med taskig kista efter en mangoshake igår då vi gjorde som de flesta andra som är ute är reser, driver runt bland fik och butiker och funderar på vad man egentligen ska uträtta här på andra sidan jorden. Denna resa är min första där jag tvivlar på resandets förtjänster, är det kanske bara ett sätt att försaka sig möjligheten att göra ”ett ordentligt handtag” och denna lättja rättfärdigas med att man är ute och reser, ser världen, ökad kulturell förståelse etc. Men är det inte många gånger att man bara mållöst strosar omkring och helst väljer sina bekantskaper från den ljushyade, billabongbärande skaran andra resenärer. (Märk väl, klassificieringen är mycket viktig, alla former av hintar om att någon semestrar/är turist är som att häda. Reser gör man och man är resenär/backpacker, något förmer än de som öppet säger att de flyr vardagen två veckor på Phuket med förbokat hotell)
Jaja, nog om det, vaknade gjorde jag och det var tävlingsdagen. Less på ris blev det en tallrik ananas istället. I gemensam trupp cyklade vi ut till starten. Sammanlagt bestod startfältet av ungefär 70 cyklister. Den enda informationen vi hade fått om banan var att den skulle vara 15 kilometer lång. Efter dagar då vi cyklat som mest 115 km kändes detta som en sprint. Jag kastade mig ur startfältet och tog direkt en toppposition. Det var läskigt för jag hade ingen aning om var jag skulle cykla, eller på vad, väg eller stig? Det visade sig bli båda. Jag kom först in det första tekniska partiet med djupa vattenpölar och leriga traktorspår. Det gav mig ett försprång som jag sedan därefter lyckades utöka för varje gång terrängen blev stökig. Adrenalinet pumpade som fan, jag ledde och kunde inte se någon bakom mig när jag klättrade upp genom gränder i de byar som passerades. Asfalten var våt av nattens regn. När den plötsligt i en kruva i utförsbacke övergår till cement försvinner cykeln under mig och jag glider 10-15 meter längs marken. Jag skyndar mig upp på sadeln igen som blivit sned och fortsätter. Slut på vatten, polisbil framför mig agerar eskort, när vägen blir allt för gropig och vattenpölarna allt för djupa kör jag ikapp den. Luca skymtar jag 200 meter bakom mig, jag är livrädd att han ska nå upp till mig. Han är en mycket bättre cyklist och skulle krossa mig i en spurt. Slut på vatten, lera i ögonen, munnen överallt, vill dricka. Panik, vill inte att segern ska ryckas ifrån mig, vill vill vill vinna. Vinner. Nu är jag om jag fattat rätt regerande distriktmästare i MTB i Yunnanpriovinsen i Kina. Är det Jan Majlard man mailar för att tipsa om kandidater till bragdguldet? Vill tacka Simon Jaktlund för lån av sådana där moderna SPD-pedaler, bra skit. Tack Fredrik Källgren för våra turer i Abisko.
Blanksteg
I övrigt är jag rätt mätt, massor av mat senaste veckan, mätt på värme, nåja mätt på hetta. Snart hem, mätt på att plåta, känner att det saknar substans, att det blir lite väl mycket fota för att något ser kul ut eller konstigt ut. Exotism. Funderar på att göra en utställning döpt till just det – Exotism – bilder jag aldrig skulle fota i Sverige…
Grattis till bror som blivit äldre, ni andra kolla in hans blogg, det är han som står för Marklunds kreativa sida: http://vittljussvart.blogspot.com
Bilder från en Thai Lu-by.
Nu på flygplats efter en ofrivillig övernattning på båt och om 5h 11,5h på plan, jippie, sedan hem i fyra timmar för att sedan ta bussen till skavsta för 4 dagar klättring i Alicante. Det är fan ingen semester att vara på semester...
Det har blivit dåligt med inlägg, skyller på hotellens frånvaro av wifi, ett ord man själv bara för något år sedan inte alls visste vad det var för något och idag blir förbannad över att det inte finns på en viss plats.
Innan vi sätter igång, en liten fråga: Är svenskt dasspapper krispigare än asiatiskt eller är det den högre luftfuktigheten som gör att det asiatiska toarullarna känns som tuggat tuggummi när man ska riva det itu? svensk = ritsch och av hyfsat rakt. Asiatiskt = ljudlöst och som min rumskamrat Luca utrycker det; ”som sockervadd hela skiten”. Kläm på den.
Nu till dagens, veckans, årets och mitt livs största idrottsliga händelse. Jag vaknade i morse med taskig kista efter en mangoshake igår då vi gjorde som de flesta andra som är ute är reser, driver runt bland fik och butiker och funderar på vad man egentligen ska uträtta här på andra sidan jorden. Denna resa är min första där jag tvivlar på resandets förtjänster, är det kanske bara ett sätt att försaka sig möjligheten att göra ”ett ordentligt handtag” och denna lättja rättfärdigas med att man är ute och reser, ser världen, ökad kulturell förståelse etc. Men är det inte många gånger att man bara mållöst strosar omkring och helst väljer sina bekantskaper från den ljushyade, billabongbärande skaran andra resenärer. (Märk väl, klassificieringen är mycket viktig, alla former av hintar om att någon semestrar/är turist är som att häda. Reser gör man och man är resenär/backpacker, något förmer än de som öppet säger att de flyr vardagen två veckor på Phuket med förbokat hotell)
Jaja, nog om det, vaknade gjorde jag och det var tävlingsdagen. Less på ris blev det en tallrik ananas istället. I gemensam trupp cyklade vi ut till starten. Sammanlagt bestod startfältet av ungefär 70 cyklister. Den enda informationen vi hade fått om banan var att den skulle vara 15 kilometer lång. Efter dagar då vi cyklat som mest 115 km kändes detta som en sprint. Jag kastade mig ur startfältet och tog direkt en toppposition. Det var läskigt för jag hade ingen aning om var jag skulle cykla, eller på vad, väg eller stig? Det visade sig bli båda. Jag kom först in det första tekniska partiet med djupa vattenpölar och leriga traktorspår. Det gav mig ett försprång som jag sedan därefter lyckades utöka för varje gång terrängen blev stökig. Adrenalinet pumpade som fan, jag ledde och kunde inte se någon bakom mig när jag klättrade upp genom gränder i de byar som passerades. Asfalten var våt av nattens regn. När den plötsligt i en kruva i utförsbacke övergår till cement försvinner cykeln under mig och jag glider 10-15 meter längs marken. Jag skyndar mig upp på sadeln igen som blivit sned och fortsätter. Slut på vatten, polisbil framför mig agerar eskort, när vägen blir allt för gropig och vattenpölarna allt för djupa kör jag ikapp den. Luca skymtar jag 200 meter bakom mig, jag är livrädd att han ska nå upp till mig. Han är en mycket bättre cyklist och skulle krossa mig i en spurt. Slut på vatten, lera i ögonen, munnen överallt, vill dricka. Panik, vill inte att segern ska ryckas ifrån mig, vill vill vill vinna. Vinner. Nu är jag om jag fattat rätt regerande distriktmästare i MTB i Yunnanpriovinsen i Kina. Är det Jan Majlard man mailar för att tipsa om kandidater till bragdguldet? Vill tacka Simon Jaktlund för lån av sådana där moderna SPD-pedaler, bra skit. Tack Fredrik Källgren för våra turer i Abisko.
Blanksteg
I övrigt är jag rätt mätt, massor av mat senaste veckan, mätt på värme, nåja mätt på hetta. Snart hem, mätt på att plåta, känner att det saknar substans, att det blir lite väl mycket fota för att något ser kul ut eller konstigt ut. Exotism. Funderar på att göra en utställning döpt till just det – Exotism – bilder jag aldrig skulle fota i Sverige…
Grattis till bror som blivit äldre, ni andra kolla in hans blogg, det är han som står för Marklunds kreativa sida: http://vittljussvart.blogspot.com
Bilder från en Thai Lu-by.
Nu på flygplats efter en ofrivillig övernattning på båt och om 5h 11,5h på plan, jippie, sedan hem i fyra timmar för att sedan ta bussen till skavsta för 4 dagar klättring i Alicante. Det är fan ingen semester att vara på semester...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar