Så nära, jag är världens blindaste fotograf

En kort mycket koncis redogörelse för hur det gick med späckfiskarna. Det gick bra. Ingen hade sett ngn på 9 dagar, ingen hade tidigare lyckats snorkla med dem på hela säsongen, vi gjorde båda. Jag sköt över målet, ville så gärna plåta dem under vattet att jag helt missade dem under ytan, undervattenspåsen frös o blev stel. Kuk, hatar att få ångest de få gånger fotograferande förtar en upplevelse, oftast är det tvärtom, men det händer. Hade jag glömt min dröm om läckra UV-bilder så hade jag åtminstonde sett dem, både Linnea, Mickan och Erik såg dem...

PS. Jag är kär - i Nordnorge - vill du gifta dig med mig, eller åtminstonde en kortare passionerad affär? Jag tror jag är mogen nu... Ljuset är helt magiskt, HELT magiskt!

Nu årets sex sista arbetsdagar sedan lyfter jag och Andrea till Egypten, hoppas att det går bättre att plåta under ytan där och att man kan få snorkla seendes med delfiner...

Fyra snabba från lördagens safari

Valformade valbåtsfartränder

Zodiak i 30 knop, (vore sjukt coolt att köra vattenskidor här)MagisktSå här kändes det att missa huggarna