Uppdämt fotobehov

Det har blivit för lite foto på senaste. Inte att jag inte har tagit kort men för att jag inte tvingat mig ut på egen hand och skapat sådant jag kan vara stolt över på ett mer personligt plan. Vill antingen flippa bigtime och göra konstiga fiktiva bilder eller kanske ännu mer - plåta dokumentärt. Jag tittade lite på äldre bilder och även om de kanske inte är lika bra så är de lekfullare, mer utforskande. Det värsta är att jag märkte under Egyptensemestern att jag har börjat sålla bilder i ett allt för tidigt stadium – innan de är tagna. Jag plåtar alltmer bara om jag ser att det är bra bild, men det är illa, kreativitetshämmande och något lättjefullt. Måste tvinga mig att plåta dåliga bilder men att kämpa så att det blir bra. Allt ska gå att göra en intressant bild av, det gäller bara att komma på hur. Jag undrar ibland om min bristande disciplin kommer av att jag aldrig gjorde lumpen …

På fredag kommer räddningen. Då blir jag tvingad att fota, tvingad att se, tvungen att göra spännande bilder av ett relativt enformigt motiv. Jag ska upp till Östersund och fotografera Vertex24. En ett dygn lång skridskotävling på rundbana. Ämnet är mycket intressant, vad får folk att utsätta sig för ett dygns konstant skrinnande på samma plats? Det ska bli spännande, jag ska själv vara vaken hela dygnet och hoppas att bilderna ska bli luddigare och känslosammare i takt med att åkarna tröttnar. Jag hoppas det blir bra.

Angående flippa, konstiga hittepåbilder, det är kul att skapa, men då ska det också vara helt otyglat.

Bilder, Ida, fjällmusikant, plåtat i Storulvån i våras.