En liten hyllning till kärleken

Jag har varit gräsänkling senaste två veckorna. Det har varit omvälvande. Normalt är det jag som är bortrest och Andrea blir kvar hemma. Nu är hon i Alperna, snön ligger lätt och tjock. Hon har det grymt och jag… inte alls lika fri och lycklig som jag något självgott spådde innan hon for. Mer en slev av ensamhetens demoner. Det är fantastiskt med förändring. För något år sedan kunde jag inte ens tänka mig en krukväxt i rädsla för åtagande, skräck för att binda mig. Jag skulle vara en lone ranger, ständigt i rörelse. Nu sitter jag och drömmer om ett liv med familj och hus. Hejdå radhusförakt…
Bloggen har gått lite på sparlåga, förlåt. Senare under veckan kommer bilder från Gällivare, tåget dit går om två timmar. Nu en bildkavalkad på kvinnan i mitt liv.