Familjefotografering

I helgen gjorde jag något som var riktigt kul. Jag var hem till en familj och fotade ett semidokumentärt reportage till dem själva. Jag vet inte om jag tidigare har nämnt det men jag är inte speciellt förtjust i att fotografera i syfte att få någon att se snygg ut. Cool, ja, lustig, gärna men just snygg blir ofta så tråkigt. Detsamma kan jag känna inför mycket av de ateljeporträtt som pryder många hems väggar. De är fint ljussatta, folk ler och är glada - men ofta - var är känslan? (Detta är ingen diss mot ateljefotografer, jag har sett dem arbeta och de gör ett hästjobb!) Vad vi gjorde under ngr timmar i lördags känns som ett intressantare sätt att få familjebilder. Jag kom hem till familjen, fotade i deras miljö, tog mig tid, lät mig försvinna in i väggen.

Nu ska jag tömma tvätten och dra till jobbet.
// JM

Mor och son