från fjälls

Igår kom jag hem från Sylarna på morgonen. Stockholm luktade illa, inte mer än vanligt men påtagligare. Lukten av bensin, asfalt och gummi framträdde tydligare, jag misstänker att dessa lukter annars oftast sorterars bort likt andra sinnesbrus. Dagen var i övrigt förvirrad - på ett skönt sätt. Jag gjorde misstaget att öppna "Män som hatar kvinnor" när jag hade lagt mig på nattåget hem. Det blev sträckläsning från 22:30-9:25. Det är skönt att få glida iväg, in, i böcker. Lika skönt som att få glida omkring i sömnberövat tillstånd och övertrött och obekymrat gå och fnittra.

Dagarna till fjälls var underbara och avskalade. Semester, lyfte kameran bara en gång och gick några steg utanför vårt rum. Blåsigt och grymt bra kiteåkning på fredagen. Lördagen var som att vandra i en turistkatalog, blå himmel, vindstilla och bra snö. Jag och Andrea gick upp på Syltoppen. På väg ner hade vi tur, några norrmänn hade kommit upp innan oss och utlöst en stor lavin mellan Pyramiden och Lillsylens topp. Brottytan var ungefär 40cm och hela sidan på omkring 200m hade släppt nedanför norskarna då de skråat ner på turskidor (!). Jävligt tur, om jag känner mig själv rätt så hade jag varit alldeles för peppad och hade nog följdaktligen åkt med. Det störda är att jag känner mig snuvad. Nej, jag har inte dödslängtan, tvärtom, jag är så jävla nyfiken på hur det känns, hur jag skulle reagera, hur det skulle gå. Jag vill inte utlösa en lavin men jag skulle väldigt gärna ha utlöst en lavin givet att jag oavsett sitter här i oförändrat tillstånd.

Hem till Storulvån kitade vi i solnedgång, magiskt. Andrea fick tolka genom att hålla i två stavar fästa i Simons sele. Första ekologiska fjälltaxin...

Templet, vid frukost-tid, plåtat från alldeles utanför rummet.