Anonyma alkoholister talar ut

I onsdags var jag på bjudmingel. Denna gång var det Scanpix som bjöd på vin och snittar. De bjuder, jag och Christian Daun tackade och tog emot. Kanske lite väl mycket men det var inte på grund av det som det kändes tveksamt. Om man jobbar inom mediasvängen kan man mer eller mindre dricka sig berusad till noll kostnad flera gånger per vecka, ofta ingår tilltugg. Principen är ungefär värden/företaget får uppmärksamhet från "rätt" människor, "rätt" människor får det de gillar bäst - alkohol. Kontakter kan knytas, nätverk bildas eller är det könsjukdomar som kan spridas och skrumplever bildas - osäker på denna...

Däremot är dessa kalas kostnader i verksamheten. Det sänker resultatet och sedermera skatten. Vilket gör att den statliga plånboken blir mindre och Jan-banan får proportionellt stå för en större del av skattekakan. Jag har ingen aning om vad det kan kosta att anordna ett mingel/event/smygläsning men det kostar nog motsvarande några månaders skatteinbetalning för vanliga knegare. Jag kan tänka mig att de känner sig lite snopna över att aldrig de blir bjudna. Diskussionen kan givetvis dras längre, frågor kan väckas om vilka oheliga förbund detta skapar. På ett teoretisk plan känns det inte orimligt att anta att om företag X anordnar feta fester så kommer journalist Y dra sig mer för att skriva ner dem i rädsla över att inte vara välkommen. Och om vinet är fritt, blir det då muta om man dricker för mycket?

Jaja, nog om detta, jag blev full, Andreas mor och bror sov över hos mig, jag tog med Erwin ut för att ta några bilder. Det blev inte så bra, men han garvade - sannolikt åt mig, eller regnet - lite osäker där...