Överoptimism, sommarens stora motvindsäventyr

Spontan. Ett glatt positiv ord, eller hur? Jag vet inte, ibland vore det grymt skönt att vara rationell, konventionell och företagsamt framåttänkande. Planera, undersöka, lära av andras erfarenheter, inte alltid uppfinna hjulet på nytt.

Jag har i vart fall varit spontan. Finanskris på Island, den isländska kronon ryktas ha tappat halva sitt värde och i ett ögonblick av tristess gled jag in på en sida om Island som talade om att det går en väg runt ön. Ringvägen. 1339 km, 25% grusväg. Ett telefonsamtal senare var planen klar, vi flyger dit, vi cyklar runt. Ytterligare någon vecka senare var utresan bokad, sadelväskor köpta och nu, kanske det värsta, planen offentliggjord.

Nu börjar jag fatta vad jag ska ge mig in på. 13 dagar, ingen vilodag, drygt 100km per dag. Den enda hittills som har sagt att det inte verkar vara speciellt hårt är min mor. "Låter kul, skulle jag kunna hänga med på".

Från de övriga som jag yppat min plan för har jag fått mig en samling av nedslående citat:

"I snitt är det en dag per månad då vädret är fint hela dagen"

"Cycling around Iceland is strictly for masochists."

"Vi mötte några cyklister, de verkade inte ha det speciellt kul"

"Glöm inte att ta med vaselin, du kommer att få grymma skavsår"

"Det är det jobbigaste jag har gjort, det var bara sten, sten sten och mera sten"

"Det är alltid motvind"

"Det luktar ruttet överallt, värst var vattnet, det är som att stå i någons anus och borsta tänderna"

"Det är ganska saftigt att inte ha en enda vilodag"

För att balansera måste jag också delge min reskamrat Fredrik Källgrens egen syn på saken:
"Fan Johan, vi kör på så att vi kommer fram någon dag tidigare till Reykavik och festar lite"

Men någonstans inom mig är jag inte modfälld, snarare triggad. Det kommer säkert bli stenhårt, sannolikt kommer projektet inte att gå att genomföra. Men vi kommer försöka. Det blir en realisering av min teori om att man inte ska nyttja semestern till njutning för då framstår ju årets övriga 47 veckor som skit. I sann lutheriansk anda ska vi späkas, plågas, froda självhatet, smaka smärta och njuta av dess söta eftersmak, fundera på varför, känna därför. Helt enkelt ett avbräck från det passiviserande täcket stoppat med bekvämlighet.

Återkommer när ångesten stigit, hittills känns det som jag är väl förberedd, träningsmängd so far; 45 minuter spinning på SATS.