Regn

För några månader så eftertraktat, nu så föraktat. Nederbörd. Vitt guld eller blött helvete. Men det är bra för mina fingrar, sämre för min själ - speciellt när det inte är en skur utan ett regnmoln som täcker hela Sydeuropa. Ingenstans att dra, utom Sardinien, men det är lite långt. 18 timmar skulle det ta. Men det lättar mot helgen. Allt lättar mot helgen. Jag börjar längta upp, längta efter något hårt, långt och jävligt. Vi får se vem som lurar med vem, men åtminstone en gång per år vill jag blöda, frysa och vara hungrig. För att justera den normerande amplituden - simultant i båda riktningar. Om man tänker på det är det konstigt varför folk strävar efter att ha fem veckor underbar semester per år. Då flyttar man ju upp normen vilket gör de övriga 47 veckorna till dåliga veckor. Igor Shpektor har kanske kommit på det rätta konceptet...